AMANDA BERG

 

Ebba öppnar och välkomnar mig in i den rymliga sekelskiftesettan. Det luktar rökelse. Det finns ett påtagligt lugn här, som gör sig gällande i samma stund som jag stängt dörren bakom mig. Ebba häller upp ett glas rött och visar mig in till vardagsrummet. Ett tiotal tända ljus står på ett litet bord bredvid något som ser ut som en brinnande flintaklubba inslaget i kraftpapper. 

– Det är salvia som driver bort dåliga energier, säger hon och ler snett. Ebba är blond, medellång med gröna rådjursögon, denna kväll iklädd en anonym svart klänning som ett vältränat öga dock lätt kan tillskriva en välrenommerad fransk designer. Övriga attribut i lägenheten andas medveten innerstadstjej med bohemisk touch.

Men jag är inte här för att prata om kläder eller doftljus, jag är här för att prata om spåkonst - ett ämne som jag vet väldigt lite om men vilket jag inte kan låta bli att känna en viss fascination inför. Vi slår oss ned. 

– Jag har alltid varit väldigt intresserad av magi, eller kanske häxkonst snarare. Det hela började när jag hade lärt mig läsa. Det fanns en bok i skolbiblioteket som handlade om Wicca. Den lånade jag om gång på gång.

Ebba berättar att Wicca är en naturreligion, eller ett samlingsnamn för modern häxkonst. De flesta som kallar sig häxor idag tillhör just Wicca. Anhängarna kallas för wiccaner. Dock är alla häxor är inte wiccaner, och alla wiccaner är inte häxor. Vad som är gemensamt för wiccaner är att de ser naturen som en helig del av livet, och att livet är cyklist snarare än linjärt.

– Jag började läsa den där boken, och som barn har man nog en annan ingång. Saker blir verkliga på ett annat sätt än i vuxenlivet. När jag var 11-12 gjorde Veckorevyn ett reportage om Wicca och i samband med det började jag göra mina första magiska formler. När jag var femton var det väldigt intensivt och jag köpte mycket amuletter och sådant, medan jag la det lite åt sidan när jag var gift. Jag levde väl mer vetenskapligt just då. Du vet, man jobbar mycket och lever i en krävande relation. Jag hade förvisso saker som jag fortfarande gjorde, men inte lika ofta.

Jag frågar vad det kunde vara. Hon tystnar och förklarar sedan att det är sådant som hon hållit väldigt privat. Hon gjorde ritualer för olika syften – när hon ville att något särskilt skulle inträffa.

Det var efter skilsmässan med ex-mannen som intresset kom tillbaka och tog större plats i Ebbas liv.

– Det var någon period för två-tre år sedan då jag var väldigt sökande som person. Det är vanligt att man ansluter sig till någon form av tro när man är i ett sökande. För mig blev det här väldigt naturligt. Det var också under samma period som jag själv började gå till olika medium, vilket i sin tur utvecklade ett intresse för att själv hålla på med tarot, förklarar hon.

Jag frågar Ebba om hennes känslor kring andra medium. Kände hon tillit till allt de sa?

– Det var olika beroende på vem jag gick till. Jag blev absolut påverkad, men sen är det ju så med medium att om de öppnar med någonting man tycker stämmer, så får man mer förtroende och tar allt som de säger senare i samtalet på större allvar. Det fanns en person som jag verkligen litade på, men jag vill heller inte påstå att jag tog hennes saker ordagrant. Bara för att ett medium säger att något är rätt, betyder inte det nödvändigtvis att jag gör just det valet. Under en period tyckte jag att medium gav mig mycket, men kände ganska snabbt att jag inte ville fortsätta eftersom jag var osäker på hur jag påverkades. Jag tyckte att jag kunde hitta mer svar i mig själv.

Medan Ebba inlevelsefullt redogör sin hållning känner jag att kritiken jag vill lägga fram smälter bort som stearinet i de levande ljusen. Jag försöker byta perspektiv.

Det måste väl finnas de som tror blint på allt som ett medium säger, och borde inte det i så fall kunna få väldigt ödestigna konsekvenser om de är negativa saker?

– När jag läser kort försöker jag alltid lyssna på vad de säger, men samtidigt se det på olika sätt. Vissa medium ser exakt vad som kommer inträffa och jag är lite emot det synsättet eftersom korten snarare borde fungera som råd i livet. Man måste behålla sin egen vilja. Ofta behöver man bara hjälp att rikta sin energi rätt, eller ta vara på den energin som redan finns runt omkring dig. Vissa som tror hårt på profetior tar korten väldigt konkret, men själv kan jag inte se syftet med att någon berättar för mig att jag ska bryta benet eller byta jobb när jag är trettiofem. Det finns ju ingen mening i att gå och vänta på saker som ska hända för då kanske man missar möjligheterna som finns här och nu. Vi har nog alla någon form av öde, men också en fri vilja att styra över våra liv. Därför ser jag korten mer som ett verktyg för att kunna styra livet på ett så bra sätt som möjligt.

Ebba tror att alla kan ha nytta av tarot, även om man inte tror på det. Allting som korten kan visa är någonting som alla känner igen sig i, oavsett vad det är. Alla kan se bilderna och låta dem påverka en i nuet, vilket undermedvetet öppnar upp för nya tankegångar. Själv drar hon ett kort varje morgon för att se vad hon ska fokusera på just den dagen. Hon förklarar det som en meditativ stund för sig själv där hon får utrymme att tänka efter. Hon funderar kring kortet, varför det visade som det gjorde och hur hon ska applicera det på dagen.

Jag undrar om hon aktivt följer kortets vilja, men då svarar hon att energin snarare följer med henne i det undermedvetna. Kanske för att korten sällan överraskar. Hon kan dra ett dåligt kort en morgon, men då känner hon ofta den energin innan hon drar kortet. Det är lite som att vara i en relation med korten där båda parter alltid är överens och bär på samma känslor.

Vi smyger in på andlighetens meditativa sidor och jag får berättat för mig att meditation är en väldigt viktig grund.

– Det finns en forskning som säger att vi bara använder 15 % av vår hjärnkapacitet. Det finns alltså 85 % av någonting som vi inte vet vad det är. Det skulle lika gärna kunna vara telepati, magi eller att se in i framtiden. På samma sätt som att vi kan se dåtid skulle vi kunna se framåt, men det här vet ju inte vi. Detta tror jag är någonting man kan öppna med meditation. Jag känner själv att jag öppnar outforskade luckor i mitt huvud när jag mediterar.

Efter att ha blivit invaggad och fått lite större förståelse vill jag veta hur det mottas av alla de som inte har en andlig tro.

– Det är väldigt blandat. Vår föräldrageneration, alltså 40- och 50-talister, kan ofta tycka att det är tramsigt för att de själva är uppvuxna i ett väldigt oandligt skikt. I vår generation däremot, finns det ofta tre olika typer. De som är väldigt vetenskapligt lagda säger oftast ”vad fan håller du på med?”, sen finns de som tycker att det är läskigt. Det finns också ganska många, främst kvinnor, som tycker att det är spännande. Överlag mottas det dock bättre nu än för bara några år sedan.

Vi gör en gemensam slutsats om att en spirituell våg är på inrullning. Snart borde det bli trendigt att äga en tarotkortlek och ha kontakt med sina andliga sidor. Jag gör en jämförelse med klädmodet som influerats mycket av 60- och 70-talet och tänker att det borde finnas andra saker att hämta från den tiden – förslagsvis ett spirituellt levnadsätt. Ebba håller med och berättar att trenden kom till Hollywood för flera år sedan. Det är vanligt att kändisar går till medium istället för terapeuter. Om det är stort där borde det även komma hit snart, med mycket större kraft än det gjort hittills.

Vi tar en kort paus för att rensa tankarna lite och går ut på den lummiga innegården. Vi tänder varsin cigarett och röker under tystnad. Jag känner att jag skulle vilja fortsätta dissekera det här ämnet i evigheter, något som jag antar grundar sig i att jag känner en så stark relation till allt vi har pratat om. Det handlar ju inte bara om magi. Det handlar om livets stora frågor, som rör oss alla lika mycket.

Väl tillbaka vid bordet tar Ebba ett djupt andetag, samlar sig och ser för en stund lite fundersam ut. Hon återgår sedan till att prata om korten.

– Man får oftast inte några absoluta svar av tarot men det man får är en förståelse för mänskligheten och att det går upp och ner. Man kan må dåligt, men när man gör det vet man att man inte är ensam om det. Det är ett naturligt mänskligt tillstånd. Korten ger förståelse och vägledning. 

– Ett bra exempel är Stora Arkanan. Den består av kortlekens 22 trumfkort. Den Stora Arkanan är som en livsberättelse och kallas även för Den Stora Hemligheten. Man tror att det handlar om hemligheten hur man blir ”upplyst”. Alla trumfkort är arketyper som alla människor känner till och vet vad det är – så som döden, djävulen, stjärnan och solen. Vi kan relatera till dessa på olika sätt. Enligt tarot behöver människan gå igenom alla stegen i Stora Arkanan. Döden, som många tror är det sista kortet, ligger istället i mitten och är alltså bara ett steg i livet. Det tarot lär oss är att allt i livet är nyttigt för oss. Läxan är att man går igenom jättebra och jättedåliga saker för att tillslut bli en full själ. Om någon du älskar dör kan det vara en nödvändighet för att din själ ska utvecklas.

Mina tankar landar i den filosofiska världen och jag undrar om Ebba tror på ödet – att vi har ett förbestämt syfte.

– Jag tror att jorden är en plats där vi föds i kroppar och det finns en plats där vi finns i själar. Man hamnar på jorden och får en uppgift i den kroppen man föds i. Typ, nu gjorde du ett bra jobb som Amanda och då behöver du inte få så många läxor i din nästa kropp. Lite som karma. Däremot tror jag inte att man nödvändigtvis behöver återfödas till något sämre för att man gjorde dåliga val, men man behöver födas i något där man får lära sig de man ännu inte lärt sig. Jag tror på karma i hela livet. I Wicca finns det en viktig regel som säger att om du gör någonting dåligt mot någon så kommer det tillbaka till dig tre gånger om. Det har jag själv fått erfara.

– Jag gjorde en så kallad ”Love Spell” när jag var 17. Det är förresten väldigt vanligt att man kommer in på Wicca på grund av kärlek. Kärlek är någonting väldigt desperat, inte minst i tonåren. Min pojkvän hade gjort slut och jag gjorde en magisk formel för att han skulle komma tillbaka. Samma kväll ringde han och sa att han älskade mig. Det blev inte bra alls, eftersom det var någonting jag manipulerat. Det blev istället en lång och smärtsam process. Det är bättre med öppen magi, där man inte riktar sig åt en särskild person. I den öppna magin kan man önska sig kärlek men man tillåter att en valfri person kommer in i ens liv. Då är man mottaglig istället för tvingande. Tvingande magi är aldrig bra karmamässigt. 

Jag drar slutsatsen att kortens syfte är att vägleda oss till den goda karman och får det bekräftat när det är dags att runda av samtalet.

– Säg att livet har bestämt något för dig som du själv inte är nöjd med för stunden. Om du då manipulerar det så lär du dig inte det som livet hade för avsikt att lära dig. Tarotkorten vill kanske berätta för dig att du inte ska ta genvägar och istället guida dig genom olika mot- och medgångar så att du i slutändan blir en så bra person som möjligt, avslutar Ebba och tar en sista flyktig klunk av det röda vinet.

Många undrar vad magi är, men ingen kan egentligen förklara. Det är just därför det omöjligt kan kallas för vetenskap. Därför är jag glad efter mitt möte med Ebba. Genom henne har jag tagit del av något som är svårt att teoretisera kring. I dessa sällsynta möten, när vi ger oss själva tid och tillåtelse att kontemplera över våra liv, där spelar det egentligen ingen roll vad korten på bordet visar. Det är den värmande tonen, lugnet och det icke dömande som skapar magin. Ingen kan förklara varför tarotkortleken ger dig samma symbol om och om igen, och hade någon kunnat det hade hela syftet, lockelsen och mystiken helt enkelt försvunnit.