Jag längtar tillbaka ibland. Inte till något specifikt. Bara många olika tidpunkter i mitt snart tjugotvå åriga liv. Många gånger önskar jag att jag kanske hade stannat lite längre på samma plats eller tagit vänster istället för höger i vägkorsningen. Ibland skulle jag vilja lägga i backen och köra skitlångt. Stanna upp där saker gick fel, tänka om och göra rätt. Men det är ju så det funkar. Misstag och felaktiga beslut gör en klokare i slutändan. Om det biter på mig vet jag inte. Jojjan brukar säga att jag är hopplös. Jag säger att jag är förvirrad. Han säger att jag har en hjärna med två hjärnceller som ständigt är oense. Jag brukar bara nicka och hålla med.
Jag skulle vilja fortsätta lite till, men nu är hjärncellerna oense igen och vägrar formulera. Dessutom skulle det resultera i ett ganska långt inlägg som bara skulle gått ut på att dumförklara mig själv. Ibland är jag faktiskt ganska smart. Nästan sådär så att jag vill klappa mig själv på axeln och mata mig med kex. Dock vet jag ganska lite om väldigt mycket, och jag är världens sämsta på att förklara saker och ting. Och helt totalt värdelös på att komma till punkt. Som nu exempelvis. Därför sätter jag någon form av osammanhängande punkt här. Punkt hej.
jennifer
detta inlägget gillar jag, jag känner igen mig.
Sara
Äh, tänk såhär. Allt man gör, gör man av en anledning och allt sker för att det ska ske. För att det i slutändan ska bli bättre. Så trots att vi alla vill backa och göra om så för man se det så, då blir det lite lättare :)
2