AMANDA BERG

 

My god, what a day. Ni vet när man i samma stund som man slår upp ögonen på morgonen VET att det kommer bli en dålig dag och prompt bestämmer sig för att det omöjligt går att vända den till något bättre. Suttit på soffan med oergonomisk Quasimodo-hållning framför datorn hela dagen och försökt göra färdigt ett arbete till skolan som för mig har kännts fullkomligt främmande och dessutom med extrema konsentrationssvårigheter på grund av orimlig trötthet. När man är så slö att man inte ens kan förmå sig gå utanför lägenheten på en liten liten promenad fast att man vet att man skulle må betydligt bättre av lite luft och rörelse. Sedan när det precis började lossna med skolarbetet sker det GIVETVIS en olycka i form av att en helkroppsspegel blåste i golvet och gick i miljarder bitar samt framkallade en mindre stroke hos undertecknad. Så fick man gå runt arg som ett bi och med hjärtklappning i flera timmar tills det att Philip kom hem från jobbet och tillförde lite lugn och snälla ord i tillvaron. Så, nu är allt bra igen och jag sitter och kollar på skräp-tv samt avnjuter en god laxwok. I morgon börjar jag dagen med en springtur så jag inte fastnar under ett sånt här mörkt moln igen..