Jag ligger på mitt flickrum och tänker djupsinnigt kring livet. Låter tankarna skena iväg till främmande städer och oupplevda ting. Mitt i tänkandet hemsöks jag av skilda former av beslutsångest. Eller det finns väl kanske bara en av den sortens ångest, jag vet inte. Jag är som en enda opposition hela jag. Deppig och lycklig, oberoende men fastnaglad på samma gång. Har så smått insiktsfullt fastställt att jag tvingas göra förändringar. Jag ser fram emot en omställning, den hade behandlat mig väl. Åh herre gud. Ibland vill jag skriva så många saker här, bara öppna upp mig själv till mitt innersta dunkla fragment som näst intill ingen annan än jag ensam känner till. Kanske gör jag det någon dag, vi får se.